vikkii

Jag sitter och äter en äcklig ananas som smakar
gammal skärbräda. Sväljer snabbt så jag slipper smaken.
Känner hur det svider lite i mungiporna.
Jag förundras över hur svag jag är.
Att en mening kunde rubba min balans. Meningen var inte ens sagt till mig.
Om jag vore stark ( som min bully boy, prins mohamed eller bullen) skulle
jag skaka av mig den och säga , Va fan, du hade bestämt dig.
Istället står jag förrvirad och tänker att , Ja efter Paris kan jag bestämma mig.
Damn it, de finns inget efter Paris. Jag sätter jämnt upp datum där jag ska bestämma mig
och det slutar jämnt med att datumet ändras hela tiden.
I'm droping it like it's hot.




åter till ananasen, den smakade verkligen inte gott.
& alla borde veta att sitt och hitta på underskattade grejer är sepe.

Pappa fick min mobilräkning idag.
Han blev inte glad. Den gick på ca 900kr.
Han satte mig ner i en stol och såg arg,besviken och stressad ut.

Jag sitter här och försöker känna mig nere.
Men det lyckas inte. hoho, jag liiiider.
Nej men jag vill gnaga bort, skära bort,rycka bort ( vadsomhelst) den där känslan.
Få sån adrenalinkicka att jag inte känner den längre.
Det skulle vara kul.
Gaha, och känslan av hopplöshet vill verkligen inte komma.
Hoho, Ofta man blir ledsen för att man inte har ångest?!
lite fransk hip to the hop och allt blir kul.


För alla vet ju att säger man så så får man stå där sen.
och lagen om jävligheten är så jävlig att den inte änns är kul.

Jag är kär i Uppsala.
Och som ni vet, Kärleken är blind.

I sommar vill jag rymma iväg. Jag kollade tågpriser igår.
Berlin night express kostar 900 kr om man vill ha  egen kupe med dusch & wc.
Det känns otroligt frestande. Bara åka iväg, inte för att man inte orkar vara kvar utan mer som en kul grej.
Sen är 900 kr inte så mycket, men vad vet jag? Jag har kasst penga seende.
Förstår ni hur mycket det kliar i mina fingrar just nu?
Med någon underbar låt i öronen, trevliga vänner, föräldrarnas ovisshet.
Go crazy i Berlin.
Nej men det skulle kunna gå, utan att föräldrarna skulle veta.
Om man åker ner till Malmö på låt oss säga en fredags eftermiddag, därefter går tåget till Berlin nån gång på kvällen så åker man hela natten. På lördags förmiddagen är man i Berlin. Så är man i Berlin fram till söndags kvällen och på måndag är man tillbaka. De ända som behövs är bara att föräldrarna tror att man är någonannansstans en hel helg.
Hoho, vad de kliar.
Sen när man är runt 30 kan man berätta det och då kan alla skratta åt det. Typ "haha, va busig du var"
Fast just nu har jag ingen färdkamrat.
Men hör av dig om du vill!
hoho

Love is all around us, men den kan ta och dra sig.
Fan ta alla lyckliga & jag älskar livet människor.

Jag känner mig totalt sönderknullad av kärleken nu.
Ursäkta mitt språk.
Och jag vill inte bli en bitter människa för bittra människor är så otrevliga.
Det märks
Det syns
Det känns

Ni vet hur det är, vintern kommer alla blir deprimerade, känner stor ångest lever på
sommarminnen. Så kommer våren och solen och alla blir glada och lever på livet.
Men så kommer en liten vår deprimtion och ångest och allt är inte så fint längre.
Damn, helgen som var rolig förstörs  nu.


Men å andra sidan. Jag skulle inte bli bitter. ( Hanna my mind is with you)
Jag tror jag behöver en nattlig promenad. Vandra till soluppgången.
hahaha Solen går upp runt halv 8 va? HAHAHA
Sorligt