vikkii

Vad fysik handlar om kan jag bara vagt formulera om du ger mig en timmes betänktetid.
Be mig förklara vad du handlar om och jag kan prata i en timme.
Sätter du ett ekvationstal framför mig kommer jag sitta i många minuter
och komma fram till fel svar.
Be mig istället räkna ut
tiden jag fick och jag kommer kunna ställa upp det i ett diagram.
I minuter, sekunder,timmar, procent.

För det är bara någonting som stannat kvar.
Tro mig, jag skulle hellre vilja komma ihåg Newtons lagar istället för
dina stunder.
Och jag saknar
Saknar stunder platser dagar minuter andetag hjärtslag blinkningar.
Det var en vecka som faktiskt inte kommer tillbaka.
hur mycket jag än önskar eller saknar.
Det spelar faktiskt ingen roll hur mycket alla andra saknar.
Det kommer inte tillbaka.

Vi sa ord som, det som händer i Paris stannar inte i Paris.
Kanske vi skulle ha sagt tvärtom.
Jag skulle ha slagit huvudet i betongväggen och sagt What happens in Paris stays in Paris.
Ja, men det är enkelt att vara efter klok.

Se inte det här som ännu en kärleksförklaring.
Det är det inte.
Det är snarare ett minnesmärke
Ett tribute ifall du vill.
För det som var.
För det jag kände,känner jag inte mer.
Det var på tiden.

Jag hade jävligt kul så länge det varade.
Tack

Funderat för länge på sådant som varit bestämt sen länge.
Jag har funderat minst fem månader för långt.
Dragit ut det till, vad blir det ,...42 månader.
Fyrtiotvå månader, en evighet, en högstadietid, en för lång tid.
Visas det så, dunkar jag huvudet i min vägg och undrar
Vad i helvete har jag gjort med 42 månader av mitt liv.
42 månader.

Fraser som "Jag borde ha legat här tidigare" har utnötts till det oläsliga.
"a or a leg är igare".
En sak jag inte tänkt på
Jag har blottat dig lika mycket som jag blottat mig själv.
Skillnaden för dig är att den inte var självald.
Förlåt.
Men jag måste få tilllåtelse att fortsätta.
För jag blir bitter av allt , om det inte släpps ut. Och visst, jag förstorar, jag tar saker och gör de
10, 30,50 gånger större.
Du har nog inte läst sen den 12 juni eller kanske 13onde.
Jag ger mig rätt att fortsätta.
Jag ger mig rätt att fortsätta. jag ger mig rätt att fortsätta, för du har inte sagt ett ord
på
ja, jag vet inte hur länge.
( msn finns inte, msn existerar inte. det vi säger där har aldrig sagts)

42 månader. Vet ni vad ni gjort under 42 månader?
Det är en evighet, en högstadietid, en tid då första fyllor och första kärlekar uppstår.
Jag ångrar inte de 42 månaderna, men tiden efter, varför
varför
Hur har jag fastnat i Maj, i Paris, på tunnelbanen, baren, hotellrummet, sängen, valsätra
datarummet och tillsist balen.
Vad önskade alla andra när klockan slog 22,22 eller 11,11
eller under eiffeltornet, den första kvällen.
Ingen aning, men jag önskade mig dig.
Jag önskar mig aldrig nånting längre när klockan slår 22,22 eller 11,11.
Jag har fått en önskning uppfylld och vill inte önska mer.
Det blir bara ingen och ting.
ingenting.

Imorgon är det en ny dag, en ny skoldag.
Ett nytt tillfälle för oss att ignorera varandra.
Ja du vet, som vi gör nu för tiden.

Ja, som vi gör nu för tiden.

Det är typ dags nu.
I'm droping it like it's hot.

Varför finns det så många saker som gör att jag stannar upp
och tänker tillbaka.
Så många saker som får mig att stänga ögonen och svälja,
för det blir för nära, för overkligt.
Saker som min röda tröja får mig att vilja sova bredvid dig igen.
igen och igen och igen.
Fast att lukten gått ut för längesen och det finns inga spår kvar

Jag sov lungt när jag sov med dig.
Men det är bara för att jag alltid sover lungt med någon brevid.



(känn dig överlägsen om du orkar, för jag har ingen ork kvar)

Vad har min röda tröja med saken att göra.
Du kan lägga din smärta bland en massa vackra ord och oförstårliga meningar.
Du kan beskriva den på ett så målande sett att läsaren får ont i hjärtat för
ett par sekunder.
Men det är inte vackert.
Det är inte fint när en människa blottar sig så.
Du skriver ner din sömnlöshet och tyngden på din axlar.
Men inte fan försvinner den.
Du låter människor komma in och nästan se rakt in i de där infekterade, förstörda.
För ärlig talat så står ni bland bitarna av min senaste önskning,
på resultatet av min mardröm och mina sanningar.
och det finns ingenting fint med det.
Det enda jag lyckas med är att fånga eran uppmärksamhet för ett par sekunder.
och jag undrar om jag inte är dum som försöker.
Jag kommer låta er komma alldeles för långt in för jag vet inte hur jag ska sluta.
Och ni kanske undrar vad min röda tröja har med det här att göra.
Allt