vikkii

De tunga andetagen bränner på min nacke.
Din arm vilar på min midja.
Lätta snarkningar
Jag låg vaken, med en puls på hundrafemtiosju.
fem kilometer från Paris stadskärna, på sjunde våningen i de första rummet till vänster
från hissen, mitt emot duscharna. I en oskön säng med äckliga lakan.
Med ett lakan över oss,som bara täckte min överkropp. Stor stadens nattljud genom fönstrets öppning.
Vårvindar som blåste in och tog bort lukten av ciggareten vi delade.
försökte andas i din takt
en timme
två timmar
tre timmar
Solen steg, människor började vakna, baksmällan började verka.
Ville aldrig somna
Verkligheten vann överlägset över drömmar.
(Om det skulle vara så att du glömt, )
I natt, ett år senare, bränner dina andetag i min nacke och din arm vilar på min midja, vi andas i takt.
Vi ligger på samma äckliga lakan och vårvinden tar sakta bort lukten.
För gamla tiders skull
Drömmar vinner överlägset över verkligheten.