vikkii

Jag hatar känslan efter att jag sett en bra film & önskar att jag vore någon annan.
När jag såg GI Jane, fick jag otrolig lust att bli kvinnlig militär. Jag sprang runt en vecka efter det
och tränade och lekte militär. Min högsta önskan var antingen att min pappa skulle vara uber sträng överste eller att jag var så olydig att jag skulle bli tvingad till någon slags militärskola.
När jag såg Honey-( ni vet den där med Jessica alba som dansör) sprang jag runt i en vecka och trodde jag kunde dansa. Jag brukade stå och försöka dansa "sexigt" till spegeln.
Samma sak när jag såg Kill bill, Jag hade sån otrolig lust att rymma hemifrån för att bli en assasin.
Jag försökte lära mig att röra mig ljudlöst och gick och muttrade " I'm gonna kill bill", "hatori hanzo steel" mm.
När jag såg 8 mile sprang jag runt i en månad och försökte rappa och battla med min bror. Jag var jätte besviken över att jag inte var svart eller hade haft en jobbig uppväxt.
Eller när jag såg Amangeddon, Jag har sprungit runt i 3 år nu och jag tjatar fortfarande om Oljeplattformer.
Vad är det med mig & oljeplattformer?
Samma sak nu när jag har sett The departed, nu önskar jag att jag vore en Irländsk kille och gangster.
Så hela dagen har jag övat på mitt irländska uttal och lyssnat på irländskmusik.
Oh, om man ändå vore irlänsk.

Nu ska jag gå så och om jag vore en irlänsk gangster skulle
jag komma på nåt snyggt att säga. Men det är jag ju inte.