vikkii

Vad får dig att ignorera mig i korridoren, vad var det som gjorde att du tittade bort, tittade ner
varför kommer du alltid tillbaka när jag är på väg att vända mig om.
du kommer inte tillbaka helt, du låter din hand svepa genom mitt hår eller
sätter fingrarna mot min hals.
bara så där.
sen går du och lämnar mig med en känsla som inte är olik panik.
varför lät du det inte stanna vid tillfällig tillfredställelse
fem minuter eller en vecka. det var ditt val.
istället drogs det ut till en månads osäkerhet.
en månad krossas så lätt under tyngden av tre år.
vart vill du komma med din ignorans, ditt sätt att sitta där och blåsa ut röken
ur dina lungor, snabbt snabbt.
så att du slipper höra min röst, mina fotsteg och andetag.
eller känslan av mitt famntag.

Jag vill inte ha fler obesvarade frågetecken.
Jag har redan fler än jag orkar bära.
och det är de som någongång kommer knäcka mig totalt.