vikkii

När mina ögonlock växte fast i dina.
och det gjorde för ont att slita loss.
När min mun domnade av blandade känslor
och det gjorde för ont att öppna den.
Då jag söp bort min blyghet och ord blev handling.
Vi ses i dimman sa jag och ramlade ner.
Smaken har aldrig riktigt lämnat min mun
och bara lukten gör mig full.
Bara minnen drar mig ner och våren kommer tidigt i år.
Jag har blivit den orörbara.
den förstörbara
den underbara, den allt för böjbara.
Mitt hjärta slår i obalans. den tappade sin takt.
När jag domnar bort och ligger gudvetvart på gudvetvad slår det inte alls.
Då växer ögonlocken ihop med dina, eller kanske mina.
Det är då jag går tillbaka till det jag förlorat.
Vi ses i dimman säger jag igen och sveper mitt glas.